Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

128.9m FM

Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor

opinion

Vid begravningen kastade sig en berusad folkmassa över riksmarskalken Axel von Fersen, som misshandlades till döds inför ögonen på passiva soldater. Falska rykten påstod att Fersen hade förgiftat Karl August därför att han och andra gustavianer ville ha Gustav IV Adolfs son Gustav till svensk tronarvinge.

Sommaren var därför riksdagens ständer tvungna att sammankallas än en gång för att välja en ny tronföljare, och eftersom situationen var så upphetsad i Stockholm, hölls valriksdagen av säkerhetsskäl i Örebro.

Vid den tiden stod kejsar Napoleon på höjden av sin makt. Han var Europas mäktigaste man, som styrde över ett imperium från Atlanten i väster till Vitryssland i öster, från Östersjön i norr till Joniska havet i söder. Under sig hade han sju vasallkungar och ett stort antal hertigar och furstar. Den svaga svenska regeringen vågade efter freden inte fatta några beslut med utrikespolitiska följder utan att först rådgöra med kejsaren.

Majoriteten av den svenska officerskåren ville självklart ta tillbaka Finland så fort som möjligt och de flesta menade att det enda sättet att nå det målet var att vi lierade oss med Frankrike, samtidens största Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor, och att vår tronföljare blev en person som stod Napoleon så nära som möjligt.

Det var därför riksdagen i Örebro valde en fransk marskalk, och det blev — efter att flera namn nämnts — Jean Bernadotte.

Missa inget, följ oss här

Men vad visste man om Bernadotte egentligen? Han var fyrtiosju år gammal och hade en lång och dramatisk karriär bakom sig då han blev svensk kronprins. Man visste att han var furste av Pontecorvo och marskalk av Frankrike, att hans hustru Désirée var syster till Napoleons storebrors fru.

Alltså fanns det ett släktband från Bernadotte till kejsaren. Man visste också att han hade en son, som var i tioårsåldern och hette Oscar, och att han hade en enkel, borgerlig bakgrund. Han hade kommit sig upp under revolutionsåren i Frankrike. I januari var han kapten — i oktober samma år divisionsgeneral. Han blev befordrad på slagfälten. Han hade varit ambassadör i Wien, framgångsrik krigsminister och guvernör över delar av norra Tyskland. Inom den svenska armén visste man också att Bernadotte behandlat svenska krigsfångar synnerligen väl och att han —09, då den svenska armén var upptagen av kriget med Ryssland, befunnit sig i Danmark redo att anfalla Sverige anfallet blev av olika skäl aldrig av.

Bernadotte var en märklig man. Hela hans liv markerades av ett utanförskap. Man kunde alltid räkna med bråk då han dök upp. Han var annorlunda än alla andra, även till utseendet. Han var längre än de flesta. Som fullvuxen blev han cirka centimeter lång, men höga stövelklackar gjorde honom ännu längre och med generalshatten med plymer på blev han långt över två meter.

Hans mörkbruna ögon blixtrade och i yngre år kastade han med sina långa lockar. Så var det redan i barndomsstaden Pau i Béarn i sydligaste Frankrike, vid foten av Pyrenéerna.

Där var han ofta i slagsmål med andra pojkar. Två tydliga ärr i pannan vittnade om det. Så fortsatte han att skilja sig från mängden. Han behöll sin sjungande sydfranska dialekt även i Paris salonger och då han satt som krönt kung på den svenska och norska tronen. Hans ilska avtog aldrig. Han hade alltid nära till värjan och kunde dra blankt under en budgetdebatt i ett regeringsmöte. Han var ständigt beredd att utbrista i verbala explosioner ända till sin sista diktamen på dödsbädden, som blev en attack mot den största rivalen och Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor Var kom hans ilska ifrån?

För att förstå honom måste man veta varifrån han kom och hur han växte upp. Han föddes i Pau, huvudstad i provinsen Béarn i landskapet Gascogne. Hans modersmål var inte franska utan bearnäsiska, en variant av occitanskan, ett eget språk som stod spanskan närmast. Han, precis som Napoleon, fick lära sig korrekt franska först i skolan.

Béarn hade varit ett eget rike med en unik historia som präglade alla som kom därifrån. Bernadotte lärde sig därför som liten att han inte var som andra, att han var bearnäsare, och han bröt hela sitt liv på bearnäsiska. Trots att han levde trettiofyra år i Sverige, lärde han sig aldrig svenska.

Han förstod en del mot slutet av sitt liv, men talade aldrig språket. Bernadottes bakgrund var mycket enkel. Farfars far var vävare, farfar var skräddare. Men fadern, farbrodern och hans åtta år äldre storebror hade alla kommit sig upp och verkade som sakförare, ett slags lägre advokater i rätten i Pau. De ville att även Jean skulle bli jurist, därför tvingades han — efter bara några få års skolgång och undervisning i hemmet — att Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor femtonåring börja som skrivare hos en advokat.

Men han avskydde livet i det dammiga advokatkontoret.

Beställ vårt nyhetsbrev

Jean var en äventyrslysten och utåtriktad ung man. Han föddes för tidigt och modern, som redan hade förlorat två barn vid späd ålder, skickade bort gossen till en amma under hans första levnadsår. Detta skapade en klyfta mellan mor och son som aldrig kunde överbryggas. Fadern var aldrig hemma. Den skötsamme äldste sonen var moderns favorit. För att kompensera faderns svaghet och frånvaro och i avsaknaden av moderns kärlek utvecklade Jean ett starkt bekräftelse- och självhävdelsebehov, som tog sig uttryck i utåtagerande, ibland aggressiva handlingar bland kamraterna.

Med sin svaga självkänsla blev han överkänslig för allt som tolkades som bristande respekt eller angrepp på sin person. Sådan förblev han hela livet, det spelade ingen roll hur höga positioner och fina titlar han fick. Överkänsligheten fanns där ända till slutet; i den sista diktamen på dödsbädden påminde han sig pikar från den sedan decennier avlidne Napoleon.

Nyhetsbrev från Populär Historia

Jean var sjutton år då fadern avled. Nu kunde Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor, efter två års lidande bakom travarna av pärmar i advokatkontoret, själv välja yrkesbana.

Trots familjens starka motstånd tog han värvning i armén. Soldater hade dåligt rykte och låg status och som icke adlig rekryt hade Bernadotte små chanser att bli något annat än underofficer.

Det är inte troligt att han från början planerade en livslång militär karriär. Han ville mest bort från hålan Pau, ut i världen. Han blev soldat i Royal-la-Marineett infanteriregemente som skulle skydda franska hamnar och kolonier. Hans första tjänstgöring var på Korsika, som bara några år tidigare blivit franskt.

Den sex år yngre korsikanen Napoleon var då redan i militärskola på fastlandet, de möttes inte förrän många år senare. Den militära karriären gick långsamt i början. Bernadotte hade små möjligheter att meritera sig eftersom hans regemente inte fanns i ett krigsområde. Dålig ekonomi tvingade också regeringen att nästan halvera försvaret, vilket gjorde att det var stor brist på befattningar och därför ännu svårare att bli befordrad.

Bernadotte skötte sig emellertid väl och var omtyckt av sina överordnade, därför flyttades han uppåt i graderna så fort en vakans uppstod någonstans i regementet.

Han var med i händelsen i Grenoble som kallats upprinnelsen till den franska revolutionen, då upprörda stadsbor protesterade mot kungen genom Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor bombardera hans trupper med takpannor.

Bernadotte var då tjugofem år och fältväbel och utkommenderad att återställa ordningen. Det blev skottlossning och flera dödsoffer. Då revolutionen bröt ut året därpå befann han sig med sitt regemente i Marseille. Han, liksom de flesta underofficerare, stödde inledningen på revolutionen eftersom den öppnade officerskarriären för alla dugliga soldater, inte bara för adelsmän.

Efter tolv års slit kunde Bernadotte därför vid tjugonio års ålder bli löjtnant. Hans första krigserfarenheter kom i Rhenarmén och vid striderna i dagens Belgien.

Riksdagen samlas

Mycket tidigt gjorde han sig känd som en orädd och skicklig officer med stor förmåga att i kaotiska lägen samla sina trupper och gå till motanfall. År Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor Bernadotte sina största framgångar på slagfältet.

I januari var han kapten, i februari bataljonschef, i april halvbrigadchef överstei juni brigadgeneral och i oktober divisionsgeneral. Han var då trettioett år gammal.

Gång på gång beskrevs han i rapporterna Tredje sidan generalen som aldrig ville bli stor Paris som en modig och skicklig officer med stor förmåga att under extrema förhållanden leda sina trupper. Hans drag var fint tecknade och uttryckte en ädel livlighet. Hans ögon tycktes skjuta eldgnistor. Hans svarta hår var obetäckt och fladdrade för vinden. Att se honom huvudet och axlarna högre än sina soldater kunde komma en att tro, att krigets Gud hade nedstigit till jorden och ställt sig i leden för att inge de kämpande mod.

Han blev en av ledarna för Frankrikes första elitarmé, den så kallade Sambre-och-Meusearmén, som på några månader vann sex slag, intog åtta befästa städer och erövrade tio provinser. Detta var nära två år innan Napoleon nådde sina segrar i Italien. Under striderna vid Rhen blev Bernadotte den förste generalen i Europa som genomförde en spaningsflygning. Han lät sig hissas upp i en luftballong för att bättre se de österrikiska posteringarna på andra sidan floden.

Vid den tiden hade Napoleon Bonaparte slagit ner ett rojalistiskt uppror i Paris och som belöning för det utnämnts till divisionsgeneral och ledare för armén i norra Italien. Hans trupper var de bästa soldaterna, dessutom de mest väldisciplinerade och prydligaste i hela armén. De marscherade utan deserteringar genom Frankrikes rikaste jordbruks- och vindistrikt.

Bernadotte blev den förste franske generalen som lett en så stor truppstyrka i full vinterstorm över Alperna. Varenda soldat, häst, vagn och kanon kom över utan problem. Men då hans armé mötte Napoleons styrkor, kom svårigheterna. Nykomlingarna fick dåliga förläggningar med rutten halm.

Bernadotte protesterade, vilket ledde till att han blev osams med Napoleons stabschef Louis Alexandre Berthier. Denna ovänskap pågick hela livet, vilket skulle ställa till mycket stora problem för Bernadotte — och även för Napoleon — i framtiden.

svenska armén med stor risk förkungens mp3-stazeni-zdarma.info andra är attkungen av någon anledning inte alls ville gå tillbaka till vadet vid Kisjenka och honomatt snarast möjligt sättasigi säkerhetpå andrasidanDnjepr. Generalkvartermästaren svarade atthan inte kände tillnågon annan övergångänden iKoleberda, ettpar mil därifrån.

En stor del av kritiken riktade sig först och främst mot kungen och Det tredje ståndet ville att adeln och prästerna skulle dela den stora skattebördan. Adeln och. ”General Eisenhower hyser stor respekt för er och den Nittonde kåren”, fortsatte Harry.

Harry väntade sig att fältmarskalkens reaktion skulle bli ungefär: ” Försöka duger, unge man, lilla brigad på andra sidan kullen, att jag inom kort kommer att utplåna den från jordens yta.

Ni kanske vill vara vänlig att vänta utanför.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde